Den 1 december 2025. Europa befinner sig i en omfattande politisk förändring. Detta är premiären för Blog by PG och vi inleder med att dokumentera hur det politiska landskapet ritats om. Det som för 25 år sedan var en marginaliserad rörelse samlar idag nästan en tredjedel av Europaparlamentets ledamöter. Enligt publicerade siffror om opinionsläget från november 2025 uppgår det samlade nationalistiska blocket nu till 31,3 procent (Källa: Der Föderalist). Detta är ingen tillfällig avvikelse utan bekräftar en trend som varit samstämmig med utvecklingen sedan valet 2024 och resultatet i övriga mätningar den senaste tiden.
Den nationalkonservativa och högerpopulistiska strömningen har förändrat förutsättningarna för hur kontinenten styrs. Från att ha betraktats som isolerade ytterlighetspartier ser vi nu hur dessa krafter i flera länder antingen sitter i regering eller utgör nödvändiga stödpartier.
Nyheten i mätningarna är att blocket växer. Om man räknar samman de tre grupperna till höger om den traditionella högern samlar de nu fler mandat än den största enskilda partigruppen (EPP). Detta markerar en symbolisk förskjutning och skapar en ny dynamik, även om de tre grupperna fortfarande är splittrade i en del nyckelfrågor.
Från 0,5 till 31 procent: En historisk resa
Resan från politisk periferi till maktfaktor har skett i etapper. År 1980 var dessa partier en obetydlig företeelse i europeisk politik. I Frankrike hade Front National endast en halv procent av rösterna och i Tyskland var motsvarande krafter osynliga.
Vändpunkten inleddes med murens fall och accelererade under finanskrisen. Men det är under de senaste åren som etableringen skett på allvar. Idag utgör det nationalistiska blocket en betydande kraft i Europa med ca 31 procent av mandaten i Bryssel.
Hjärtat av unionen: Tre tunga nationer och Spanien
Utvecklingen är inte längre begränsad till unionens utkanter utan påverkar nu kärnan av det europeiska samarbetet.
- Frankrike: Den politiska situationen i Paris är låst. Nationell Samling har genom sitt väljarstöd på mellan 31 och 37 procent skaffat sig ett betydande inflytande över statsbudgeten, vilket skapat osäkerhet på finansmarknaderna efter valkaoset. (Källa: Ifop okt 2025).
- Tyskland: Brandväggen mot AfD håller fortfarande officiellt på federal nivå men visar tydliga sprickor i de östra delstaterna. I Thüringen och Sachsen har lokala politiker från CDU vid flera tillfällen röstat tillsammans med AfD i frågor om migration, asylboenden och budgetar för att säkra majoriteter. Dessa samarbeten är omdiskuterade och ledde till stora protester, som när över 160 000 samlades i Berlin i februari 2025. Trots det pragmatiska lokala närmandet upprepar partiledningen i Berlin att något samarbete på nationell nivå är uteslutet. (Källa: DW/Reuters).
- Italien: Giorgia Meloni, ledare för Italiens bröder, har visat vägen från opposition till makt. Hennes regering har suttit säkert och hon har blivit en modell för hur ett nationalistiskt parti kan verka som en statsbärande kraft inom EU, genom att kombinera en strikt migrationspolitik med samarbetsvilja i ekonomiska frågor.
- Spanien: Länge ansågs Spanien immunt mot denna våg. Den tiden är förbi. Partiet Vox etablerade sig först i tunga regionstyren men valde i juli 2024 att bryta dessa samarbeten i protest mot mottagandet av ensamkommande migranter. Detta markerar en ny fas där partiet prioriterar ideologi före ministerposter och nu agerar som en pådrivande opposition.
Det nya landskapet: En jätte med tre huvuden
Enligt sammanställningen från november 2025 samlar de tre grupperna totalt 225 mandat, vilket motsvarar 31,3 procent av parlamentet. Det är dock viktigt att notera att detta inte är en enad grupp, utan en rörelse uppdelad i tre fraktioner:
- De systemkritiska (PfE): 14,6 % (105 mandat) Den största gruppen som domineras av franska Nationell Samling och ungerska Fidesz. Gruppen har vuxit kraftigt från valresultatets 84 mandat till dagens 105 i mätningarna. Här återfinns bland andra Dansk Folkeparti.
- De pragmatiska (ECR): 11,3 % (81 mandat) Här sitter Sverigedemokraterna och Sannfinländarna. Gruppen har ökat något sedan valet och samlar nu 81 mandat. De leds ideologiskt av Italiens Giorgia Meloni. (Notering: Norska Fremskrittspartiet sitter inte i parlamentet då Norge inte är med i EU, men de är ideologiska systrar till denna grupp).
- De radikala (ESN): 5,4 % (39 mandat) Den mest extrema gruppen som styrs av tyska AfD. De har gjort en tydlig ökning från 25 mandat i valet till 39 mandat i mätningarna.
Hade dessa tre grupper kunnat enas fullt ut hade de utgjort parlamentets största block. Nu utövar de istället sitt inflytande genom att tvinga de andra partierna att förhålla sig till deras agenda, särskilt inom migration och lag och ordning. (Källa: Der Föderalist nov 2025).
Konsekvenser: Migrationspakten under press
En tydlig effekt av denna maktförskjutning syns i migrationsfrågan. Tecknen på att EU:s Migrationspakt drar ut på tiden har blivit tydligare. Endast 14 länder hade lämnat in sina genomförandeplaner vid deadlinen i december 2024. Även om 25 länder nu har inkommit med planer går implementeringen trögt och motståndet från flera medlemsländer består.
EU kommissionen har svarat på trycket genom att öppna för “innovativa lösningar” och stärkt yttre gränskontroll, men vi går sannolikt mot en framtid med mer fokus på nationella åtgärder snarare än den obligatoriska fördelning som ursprungligen diskuterades. (Källa: EU kommissionen).
En ny verklighet och debatten om framtiden
Vi står inför en ny politisk vardag. Partier som tidigare befann sig utanför det politiska finrummet är nu centrala aktörer.
Redan inför valet 2024 förutsåg tankesmedjan ECFR en “skarp högersväng” (A Sharp Right Turn (23 jan 2024). Dagens utveckling bekräftar den analysen. Fortsätter trenden i samma takt pekar mätningarna mot att dessa partier etablerar sig som en permanent maktfaktor. Samtidigt varnar vänstern och de gröna partierna för att denna utveckling leder till demokratisk erosion, vilket bäddar för en skarp värderingskonflikt inför nästa EU-val, som är 2029. Parallellt ser etablerade mittenpartier och EU institutionerna ett behov av att återvinna väljarnas förtroende genom tydligare reformer inom migration och ekonomi.
Faktaruta: Siffrorna bakom analysen
Här redovisas utvecklingen, var de nordiska och europeiska partierna hör hemma, samt opinionsläget i nyckelländer.
1. Historisk utveckling i siffror
Tabellen visar hur det samlade stödet för partier till höger om den traditionella högern har vuxit över tid.
(Notera: Historiska siffror är uppskattningar baserade på dåvarande partigrupperingar).
| År | “Nationalistiska” mandat | Andel |
| 1980 | 9 | 2,2 % |
| 1990 | 17 | 3,3 % |
| 2000 | 46 | 7,3 % |
| 2014 | 107 | 14,2 % |
| 2024 | 187 | 26,0 % |
| 2025 mätning nov ’25 | 225 | 31,3 % |
2. Högerns tre fraktioner – vem hör hemma var?
- PfE (De systemkritiska): 105 mandat. Innehåller Dansk Folkeparti, Nationell Samling (Frankrike), Fidesz (Ungern), PVV (Nederländerna), Vox (Spanien).
- ECR (De pragmatiska): 81 mandat. Innehåller Sverigedemokraterna, Sannfinländarna, Lag och Rättvisa (Polen), Italiens bröder (Italien). Norska FrP är systerparti.
- ESN (De radikala): 39 mandat. Innehåller AfD (Tyskland), Konfederacja (Polen).
3. Opinionsläget i nyckelländer (november/december 2025)
- Frankrike (RN): Ca 31 till 37 procent. (Källa: Ifop).
- Tyskland (AfD): Ca 25 till 26 procent. (Källa: Forsa/Politico).
- Italien (FdI): Ca 28 till 32 procent (partiet), hela koalitionen högre. (Källa: Politico Poll of Polls).
- Spanien (Vox): Ca 14 till 17 procent. (Källa: 40dB/SyM).
- Sverige (SD): Ca 20 till 21 procent. (Källa: Svenska mätningar nov 2025).